I denna essäbok presenteras tre olika aspekter av den mytomspunna 1800-talsförfattaren Victoria Benedictsson. Maria Hansson utgår från det internationella genombrottet i 1880-talets skandinaviska litteratur där författare som Ibsen och Strindberg belyste äktenskapliga problem i dramatik och romaner, medan Benedictsson i stället använde folktron i myter och sagor för att hävda sig som kvinnlig författare. Eva Öhrström tar upp salongskulturens historia för att visa vad som hände när Benedictsson lämnade lilla Hörby för att besöka Stockholms kulturkretsar. Litteraturprofessor Yvonne Leffler visar i en tredje litteratursociologisk studie på det stora internationella intresset för Victoria Benedictsson.