Karl Daniel Törnkvist debuterar med en kompromisslös diktsamling.
vilka var vi?
Som vårdar ingen
som förblir ingen
Allt som sjunker till vardag
till mänskligt golv
allt som sägs
det avskurna som sprattlar i det som sägs
ingen annan stans
var kom det ifrån?
aldrig någonstans
bara så avskuret mycket här
så djupt ohörda
talar vi vidare
in i det ohörda, ogråtna
Rösterna i Himlen sjunger en sorgesång om arbete och omvårdnad, slitgöra som ärvts ner genom generationer. Kroppens nednötande som ger inre kontaktlöshet, slutenhet. Men kören sjunger också om det som återstår. Livskraften som gång på gång sviks, men förblir. Sorgesången blir till en kampsång hörd genom väggar av år, decennier, kanske mer, men som om det gällde en brusten röst i lägenheten intill.